(August 29, 1871 - May 11, 1944) was an American artist. She has been described as "a Deco-influenced early Modernist whos never really gotten her due". Florine was born in Rochester, New York to Joseph Stettheimer and Rosetta Walter. Her father, a banker, left the family before the children were grown. She was the fourth of five children: Walter, Stella, Carrie, Florine, and Ettie. After Walter and Stella married, the youngest three immured with their mother to form an epicurean way of life.She spent much of her early life traveling, studying art in Italy, Spain, France, Germany, and Switzerland. She studied for three years in the mid-1890s at the Art Students League of New York, but came into her own artistically upon her permanent return to New York after the start of World War I. In October 1916, the only one-person exhibition of her work during her lifetime took place at New York's Knoedler & Company. She exhibited 12 "high-keyed, decorative paintings", none of which were sold. Cushioned by family resources, Stettheimer refrained from self-promotion and considered her painting "an entirely private pursuit". She intended to have her works destroyed after her death, a wish defied by her sister Ettie, her executor. Stettheimer's privileged position pervades her work. As one critic has written, "money she regarded as a birthright, decidedly not something to be flaunted in the shape of a dozen yachts, but rather to be used as a palliative against the more unpleasant aspects of the world outside... In this frame of mind, she felt free to depict life as a series of boating parties, picnics, summertime naps, parades and strolls down Fifth Avenue." She created the sets and costumes for the 1934 production of Four Saints in Three Acts, an opera by Virgil Thomson with a libretto by Gertrude Stein. Her designs, which used cellophane in innovative ways, proved to be the project for which she was best known during her lifetime. She assisted her sister Carrie in the creation of the Stettheimer Dollhouse, now in the collection of the Museum of the City of New York. The house is a whimsical depiction of an upper-class residence, filled with works by Stettheimer's artist friends, including William Zorach, Alexander Archipenko, and Gaston Lachaise.  Related Paintings of Florine Stettheimer :. | Failure of Military Operation by Henri Decaisne | Landscape on La Dominique | The Consequences of War | The Rialto Bridge from the Riva del Vin sg | Malerin vor der Staffelei |
Related Artists:
Mirza Ali
the period of 1465-1535
Theodore Roussel
English Painter, 1847-1926 English painter and etcher of French birth. He was born and educated in France and settled in England in 1878, when he quickly established a reputation. Largely self-taught, his few extant early paintings show an eclectic style that combines the techniques of the Old Masters, which he studied in detail, with the subject-matter of modern urban life. In 1885 he was introduced to James McNeill Whistler, his neighbour in Chelsea, London, and in consequence a lifelong friendship was formed. As Roussel was a member of Whistler's London circle his work in watercolour and oil was influenced by the latter in style and choice of subject-matter. His oft-quoted remark that he was a 'pupil of Whistler' is, however, belied by his frequently distinct style, as seen in such paintings as the Reading Girl (1886-7; London, Tate). In 1888 Whistler introduced him to the techniques of etching and drypoint, resulting in such etchings as the Sign of the 'White Horse', Parson's Green (c. 1893-4; see Rutter, pl. xxx). For the remainder of his life he relentlessly pursued the medium, even, like Whistler, designing his own special frames. Always fascinated by the theoretical and practical nature of colour science, he constantly experimented and was an early pioneer of the technique of colour etching in England, producing such works as Dawn.
georg von rosen
Johan Georg Otto von Rosen, född 13 februari 1843 i Paris, död 1923 i Stockholm, var en svensk konstnär och greve av ätten von Rosen. Han målade i den akademiska stilen, till stor del historiemåleri och porträtt. Han var professor vid Konstakademien 1880-1908 och dess direktör 1881-1887 samt 1893-1899. Som konstakademiens direktör kom han i stark konflikt med den nya generation av konstnärer som krävde reformer av akademiens utbildning och utställningsverksamhet, de så kallade opponenterna. Georg von Rosen föddes i Paris 1843 som son till generalkonsuln greve Adolf Eugene von Rosen (kallad "de svenska järnvägarnas fader") och hans hustru Euphrosyne Rizo-Rangabe. Hans första levnadsår förflöt i Paris, varifrån familjen flydde till Sverige under februarirevolutionen 1848. Han studerade 1855-1861 vid Konstakademien i Stockholm. 1862 besökte Rosen världsutställningen i London där han lärde känna belgaren Henri Leys' arbeten, målningar med scener från medeltiden och renässansen målade i ålderdomlig stil. Dessa verk gjorde ett stort intryck på von Rosen. Han skrev själv Stående hvarje dag i flere timmar, försjunken i åskådandet af dessa om en snart sagdt öfvermänsklig intuition vittnande bilder, som likväl flertalet i den stora hopen med likgiltighet skred förbi, drömde jag mig tillbaka in i en hänsvunnen tid och för mina yttre ögon försvann hela den öfriga utställningen, den omgifvande mängden, ja hela den existerande verlden! Då jag lemnade London, var jag på 14 dagar vorden 300 år äldre. Rosen uppsökte följande året mästaren i Antwerpen och tillbringade en tid i hans umgänge och i hans atelje. Återkommen till Sverige, inspirerad av mötet, målade han Sten Sture d.ä. intåg i Stockholm. Den medeltida stadsmiljön med det noggranna återgivandet av stenläggningen och den närmast osannolika rikedomen på byggnadsdetaljer känns igen från Leys målningar. von Rosen belönades med kunglig medalj för målningen, och blev hyllad och uppskattad av Oscar II på grund av bildspråket, som i hög grad uttryckte den oscarianska epokens ideal. Samma år begav han sig ut på resa och besökte Egypten, Palestina, Syrien, Osmanska riket, Grekland och Ungern där han studerade måleri. 1866 vistades han ett år i Rom och vistades sedan åter hos Leys fram till dennes död 1869. Därefter studerade han i Menchen under Karl Piloty och reste sedan vidare till Italien innan han återkom till Sverige 1871. Efter hemkomsten målade han Erik XIV och Karin Månsdotter. 1872 blev han ledamot av Konstakademien, 1874 blev han vice professor, 1879 kammarherre och 1880 professor i figurteckning och målning. 1881-1887 samt 1893-1899 var han direktör för Akademins läroverk. 1892-1900 var han även ordförande i Nordiska samfundet till bekämpande av det vetenskapliga djurplågeriet, numera Djurens Rätt. Han avled 1923 och förblev ogift under hela sitt liv.